Jag har aldrig varit så trött efter jobbet som nu
Hampus Morberg, 45
Gör: Lärare i SO (historia, samhällskunskap och religion) på allmän kurs, Fryshusets folkhögskola i Stockholm.
Bor: Lägenhet i Johanneshov, Stockholm.
Familj: Fru och två barn, 5 och 8 år.
Fritid: Sjunger i kör.
Efter att ha arbetat i flera år som lokförare och pluggat olika ämnen på universitetet, kände Hampus för ett par år sedan att det var dags för ett nytt vägval i livet.
– Jag tänkte att lärare skulle vara intressant, men det var lite av bananskal att det blev folkhögskollärare. Jag har själv aldrig gått på folkhögskola, men min fru och flera vänner har gjort det, så jag hade goda andrahandserfarenheter.
Hög kvalitet
Hampus ångrar inte beslutet, och menar att folkhögskollärarprogrammet vid Linköpings universitet, där han pluggat halvfart under två år, var en bra förberedelse för jobbet.
– Det var genomgående hög kvalitet på utbildningen. Det viktigaste var nog att de lyckades hamra in ett folkhögskoletänk i oss, få oss att förstå att folkhögskola och folkbildning är något annat än gymnasium och högskola.
Kanske skulle utbildningen innehållit lite mer om omdömen och behörighet.
– Det skulle också varit bra att prata lite mer om utmaningar på allmän kurs, där studiemotivationen inte alltid är på topp.
Hampus Moberg utanför Fryshusets entré.
Social intensitet
Att lärare är ett socialt yrke förstod Hampus, men den sociala intensiteten på folkhögskolan kom ändå som en överraskning.
– Du träffar människor hela dagarna, svarar på massor av frågor, jag hade nog inte räknat med all denna sociala interaktion. Dessutom är jag tvåbarnsfar till en femåring och en åttaåring.
Som ny lärare går det åt mer tid till lektionsplanering, och till att hitta rätt i samspelet med deltagarna.
– Jag har bra hjälp av mina kolleger. Dessutom känner jag att det är tillåtet att testa och misslyckas här. Då får man tänka om och försöka göra bättre nästa gång.
Fritt kan leda tanken fel
Hampus ser uppenbara skillnader på folkhögskolan, jämfört med sina tidigare skolerfarenheter.
– Jag skulle ändå inte kalla folkhögskolan en friare skolform. Det leder tanken fel, vissa kan tro att det är något slags vilohem. Så är det inte, vi ställer också krav, men en stor skillnad här är att vi förväntar oss att deltagarna aktivt ska påverka och ta ansvar för sin egen utbildning.
Inte alltid enkelt, med tanke på att många av Fryshusets deltagare på allmän kurs har ett tungt bagage med sig.
– De har liksom hamnat mellan stolarna. Vi lägger ner mycket tid till att prata med dem, lyssna och förstå.
Hampus är orolig över att den nya regeringskonstellationen, med tidigare signaler om neddragningar på allmän kurs, bland annat i motioner från sverigedemokraterna.
– Jag tycker att alla människor har rätt till kunskap. Många av våra deltagare har inte fått chansen att utbilda sig utifrån sina förutsättningar. Om inte folkhögskolan fanns, vart skulle de då ta vägen?