Gerhard Holmgren om folkhögskolan
Om folkhögskolans roll då och nu
Det är vanskligt att jämföra historiska epoker, men det som slagit mig på senare tid är att folkhögskolans roll är likartad i dag jämfört med i början av förra seklet. Då gav folkhögskolan möjlighet för böndernas och arbetarnas barn att skolas in i den framväxande demokratin. Folkhögskolan öppnade dörrar och lockade till sig människor som stod utanför samhället. Och hur ser det ut i dag 2021? Situation är densamma, med många människor i marginalen. Det kan vara utrikes födda, personer med funktionsnedsättning och unga som är på glid. Och åter igen finns folkhögskolan där som ett alternativ för många av dem.
I slutet av 1980-talet diskuterades i folkhögskolan svårigheterna att rekrytera till allmän kurs. Och redan på 1970-talet menade många att folkhögskolan hade fullgjort sitt uppdrag, genom utbyggnaden av grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Allt detta visade sig vara fel. Det räcker med att konstatera att en fjärdedel inte klarar gymnasiet. Det är ett gigantiskt misslyckande. Det känns nästan hemskt att säga det, men dagens samhällsutveckling, innebär en högkonjunktur för folkhögskolan. Vi har fördubblat våra platser på långa kurser de senaste trettio åren. Folkhögskolan har aldrig varit så stor som nu. Behovet finns!
Om samhällsengagemanget
Jag var borta från folkhögskolevälden i tio år, och när jag kom tillbaka blev jag positivt överraskad. Jag mötte en stark närvaro och aktivitet i de samhällsutmaningar vi står inför – integration, utbildningsklyftor och rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
En annan sak som har överraskat mig är folkhögskolans växande närvaro i utsatta områden. Utsatta områden är ett tråkigt uttryck, men det är bra att folkhögskolan finns där människor bor och lever. Och det är övervägande rörelsefolkhögskolor som finns i dessa områden. Vi verkar fortfarande vara galna idealister med ett starkt samhällsengagemang.
Om folkhögskolans två ben
Det är lätt att fastna i tanken om att folkhögskolan enbart finns till för utsatta och marginaliserade. Men om allmän kurs är vårt ena ben så är de särskilda kurserna och yrkesutbildningarna det andra. Ta bara våra estetiska utbildningar som har så stor betydelse. Folkhögskolan är verkligen en del av den svenska kulturens ekosystem.
Båda benen måste finnas, inte minst för att de bidrar till att skapa så många givande möten. Tar vi bort det ena så tappar vi stinget i folkhögskolan.
Om folkhögskolans koppling till civilsamhället
Vi ser nu en utveckling i flera länder, där högernationalistiska krafter växer, och demokratin försvagas. Det första som monteras ner när det sker, är civilsamhället, de oberoende medierna och den fria kulturen.
Vi behöver stå upp för det oberoende civilsamhällets roll och betydelse, och här menar jag att rörelsefolkhögskolorna har en central roll. Det finns tendenser till att relationerna mellan rörelsefolkhögskolorna och huvudmän försvagas, och det är olyckligt.
Tidigare var det de traditionella folkrörelser som drev folkhögskolor. De finns kvar, men numera är det en heterogen skara huvudmannaorganisationer, även många fristående folkhögskoleföreningar, som driver skolor. Oavsett vilket, menar jag att både rörelsefolkhögskolorna och deras huvudmän har allt att vinna på att fördjupa samarbetet, både för deras egen skull och för att de behövs för i ett samhälle där hoten mot demokratin växer.
Om folkhögskolans kraft
Varför behåller folkhögskolan sin kraft? Det är en evigt fascinerande frågan, som väl aldrig får sitt fullständiga svar. Jag tror ändå att två faktorer är avgörande.
Friheten är den avgjort viktigaste faktorn för att förstå folkhögskolan. Friheten ger handlingsutrymme, både för deltagare och inte minst för lärarna. Det finns ingen färdig manual på en folkhögskola, och det tror jag lockar många. Här finns möjligheter att arbeta på ett sätt som många vill och önskar, ett slags kreativt handlingsutrymme. På andra håll i samhället blir du snärjd av systemen, folkhögskolans grundfundament är frihet och det gör oss attraktiva.
Skulle vår frihet knäckas och en nationell styrning av innehållet införas, då skulle vi inte vara folkhögskola längre. Tack ock lov är det inte så. Staten värnar och ser värdet i vår frihet, hittills i varje fall.
Den andra faktorn är relationerna. Mötet mellan deltagare och lärare har en avgörande betydelse. Vår bärande tanke är att alla människor kan utvecklas och växa. Och på något sätt får många hjälp att hitta nycklarna till sin egen utveckling på folkhögskolan. Lärarna har så klart en jättestor roll i detta. Jag säger ofta till mina bekanta att folkhögskollärare är det bästa och mest intressanta jobbet man kan ha. Att se människor utvecklas, och veta att man själv spelat en roll i detta, är oerhört starkt.
Det finns så många berättelser om det här: Om att få upprättelse, hitta sig själv, bli bekräftad och blir tagen på allvar. Genom hela historien och fortfarande i dag hör vi folkhögskoledeltagare säga: ”Det här var det viktigaste året i mitt liv”. Det gäller så klart inte alla, men många!
Om din egen framtid
Först och främst ska jag landa. Sedan sju års ålder har framtiden varit mer eller mindre utstakad. Nu är nästa blad är oskrivet, så det blir en existentiell resa. Spännande!