Christians lektionsupplägg

Ta del av Christians lektionsdokumentation med fördjupande resonemang om varför han kom fram till att han skulle lämna klassrummet. 

 

Lektion 31/3 - 22

Jag har läst texten “Från att vara medveten till att medvetet göra”. texten behandlar det normkritiska perspektivet och skribenten navelskådar sin egen praktik som lärare. Hen utgår från Kevin Kumashiros idéer kring ett normkritiskt perspektiv på undervisning. Kumashiro utröner fyra olika utbildningsansatser:

 

  • utbildning om den andre
  • utbildning för den andre
  • utbildning som är kritisk till privilegiering och andragörande
  • utbildning som förändrar studenter och samhället

 

Skribenten menar att hen trott sig syssla med normkritiskt perspektiv men inser att undervisningen fastnat i den tredje ansatsen. För att skapa ett normkritiskt klassrum behöver pedagogen finnas i den fjärde ansatsen för att fullt ut syssla med normkritisk pedagogik. Annars utmanar pedagogen inte maktstrukturen i klassrummet och då kan man inte hävda att man kan utbilda människor i att förändra dessa i samhället. Pedagogen måste släppa taget och ge makten till deltagarna.

 

Utifrån detta har jag utformat ett lektionsupplägg som syftar till att släppa makten och ge den till deltagarna. De ska inom ramen för ett projekt som vi för närvarande deltar i skapa ett förändringsarbete. Till sitt förfogande har de tid och en viss summa pengar. Det enda kravet är att arbetet ska förhålla sig till de Globala målen. 

 

Lektionsupplägg:

  • samla deltagarna i en ring och börja med en runda. Detta gör vi för att demokratisera talutrymmet i klassrummet.

 

  • Sen kommer vi att delas in i grupper för att planera för en temadag som vi ska anordna för en annan folkhögskola. De kommer att enas om olika förslag som sen ska synliggöras för hela gruppen och sen röstas om. Det förslag med flest röster blir det vi kommer att göra.

 

 

  • Vidare kommer de i samma grupper att prata om förändringsarbetet som de ska göra under våren. det kommer att diskutera det utifrån fyra frågor:
  1. Vad gör vi?
  2. Hur vill ni göra det?
  3. Hur ska det redovisas?
  4. Vad behöver ni för att genomföra detta? 

 

På samma sätt så ska dessa förslag upp på tavlan och synliggöras för alla. Därefter så får alla välja vad de vill engagera sig i. 

 

Detta tänker jag går i linje med det resonemang som skribenten för i sin text om normkritisk praktik. Jag som pedagog släpper makten om ett projekt och överlämnar den åt gruppen. Det som är risken med detta överlämnande och som blir min utmaning är att de röststarka och de som är i toppen av hierarkin i deltagargruppen inte tar allt talutrymme och blir för avgörande i beslutsfattande. Det ska bli intressant att följa med på den resan. Skribenten understryker i sin text att det måste finnas utrymme för mycket reflektion inom ett sådant förfarande och det tar jag med mig. Handling och reflektion är beroende av varandra skriver författaren i en referens till Freire (1976). Detta låter som en enkel, om än skrämmande, metod. Men som skribenten påpekar; “egentligen kan det vara så enkelt” när det handlar om normkritisk pedagogik. Jag hoppas hen har rätt…

 

Av Christian Holm, pedagog på Marieborgs folkhögskola

Uppdaterad: 2 april 2024