Möt nya horisonter – med omdöme och nyfikenhet

hJonna Bornemarks De omätbaras rennässans från 2018 blev läst och uppskattad, inte bara i akademiska kretsar. Många kände igen sig i beskrivningen av det moderna arbetslivet, där vi drunknar i manualer, statistik och policydokument, medan själva kärnverksamheten får allt mindre resurser och förlorar i status.

– Vi har tappat kontakten med den praktisk klokheten, och den värderas inte heller särskilt högt i vår tid. En förskollärare som vill göra karriär måste lämna barnen och bli administratör.

Vad är kunskap och vad är förnuft? Det är klassiska filosofiska frågor som även intresserar Jonna Bornemark. Men hon är knappast en filosof som vill stänga in sig mellan bokpärmarna.

– Filosofin hör hemma i världen och ska inte sitta i ett elfenbenstorn. Jag gillar att prata filosofi med alla.

Horisonten flyttar sig

Den nya boken Horisonten finns alltid kvar har underrubriken Om det bortglömda omdömet. Just orden horisont och omdöme centrala.

– Jag tycker mycket om ordet horisont. Jag kan åka mot horisonten och gå i land på en ö och utforska den, men då har horisonten förflyttat sig längre bort. För mig är det en bild av att världen alltid är större än vårt tänkande och vår kunskap.

Grunden till boken kommer från två till synes helt skilda håll. Det ena är filosoferna Aristoteles och Cusanus. Det andra är Jonna Bornemarks möten med hundratals yrkesarbetande studenter på Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Att knyta samman historien med samtiden är något som fascinerar Jonna Bornemark.

– Jag har undervisat undersköterskor utan högre akademisk utbildning. Men det är inte jag som står för kunskapen, utan utgångspunkten är deras konkreta erfarenheter. Jag bidrar med historiska och filosofiska perspektiv. Det är ett annorlunda och värdefullt sätt att arbeta på.

Värdefullt, just för att Jonna Bornemark får syn på det många bär på, men få lyssnar till. Själv har hon stor respekt för denna praktiska kunskap. Och märkbart frustrerad över att den är så lågt värderad i vårt samhälle. Det gäller inte minst i mellanmänskliga yrken – allt från undersköterskor och poliser till folkhögskollärare.

Omdömet kan inte fångas

Här kommer omdömet in i bilden. Ordet är medvetet valt, för att ”gott omdöme” ger positiva associationer. Men omdömet låter sig inte fångas i manualer och floskliga värdegrundsdokument. Inte heller är det är ett karaktärsdrag, menar Jonna Bornemark. Däremot kan vi alla utveckla vårt omdöme. Men hur då?

– Det kan ske i samtal där kärnverksamheten står i centrum. Det finns hundra sätt att duscha en dement person, och för att göra det på rätt sätt i varje situation behövs just omdöme.

Samtal om just sådan vardagsnära kunskap kan stärka människors känsla för vad som är rätt vid varje specifikt tillfälle – omdömet utvecklas!

Att ge utrymme för sådana samtal, där inte minst chefer lyssnar och handlar utifrån vad de hör, behövas det mer av, anser Jonna Bornemark. Men det finns ett men…

– I vår kultur gillar vi inte frågor utan givna svar, och det är just vad som uppenbaras vid sådana samtal.

Och då är vi tillbaka till rädslan för den främmande horisonten. Till behovet att krampaktigt säkerställa och slå fast hur det är och ska vara.

Intresset för Jonna Bornemarks böcker och tankar tyder ändå på att nya perspektiv håller på att öppnas.

– Men det tar tid att vända en atlantångare.

Jonna Bornemark, 47

Bor: Radhus i Huddinge

Bor med: Mina tre barn, min pappa, två hundar och två tamråttor.

Gör: Professor i filosofi vid Södertörns högskola.

 Bild på Jonna Bornemark: Thomas Östlund