Folkhögskolans finansiering
Merparten av folkhögskolornas finansiering utgörs av offentliga medel från staten, i form av ett årligt folkbildningsanslag. Det fördelas ungefär lika mellan folkhögskolor och studieförbund.
Utbildningen på folkhögskola ska vara avgiftsfri och det förekommer inte någon deltagaravgift. Folkhögskolor med internat tar dock betalt för mat och boende och vissa folkhögskolor har obligatoriska måltider som medför kostnader för deltagarna.
Fördelning av statsanslaget
Folkbildningsrådet fördelar statsanslaget mellan olika folkhögskolor enligt ett särskilt fördelningssystem, som i huvudsak är volymbaserat och där ”deltagarveckor” är ett nyckelbegrepp. En deltagarvecka beräknas genom att multiplicera antalet deltagare med antalet kursdagar och därefter dividera med fem.
Läs mer om fördelningssystemet på folkbildningsradet.se (ny flik)
Folkhögskolornas ekonomi
Folkbildningsrådet sammanställer varje år rapporten Folkhögskolornas ekonomi. Rapporten innehåller uppgifter om intäkter och kostnader för den totala verksamheten, folkbildningsverksamheten samt uppdrags- och projektverksamheten vid landets folkhögskolor.
Till rapporten Folkhögskolornas ekonomi 2022 (ny flik)
Fyra syften med statens stöd
Merparten av statsanslaget till folkbildningen är generellt och målstyrt. Det innebär att folkhögskolorna själva i hög grad avgör hur bidraget ska användas. Riksdagen har dock angett att syftet med statens stöd till folkhögskolorna (och till studieförbunden) är att:
- stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,
- bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,
- bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, och
- bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.
Läs mer om statens fyra syften med folkbildningen på regeringen.se (ny flik)
Riktade anslag
Det förekommer även statligt stöd för riktade insatser på folkhögskolorna. Det kan exempelvis handla om kurser för arbetslösa med bristande utbildning eller för nyanlända invandrade. Folkhögskolorna får även statligt stöd i form av projektmedel eller uppdrag från statliga myndigheter, exempelvis inom arbetsmarknads- och integrations- eller folkhälsoområdet.
Brett politiskt stöd
Den organiserade folkbildningen har brett politiskt stöd. Under 2000-talet har två folkbildningspropositioner med en bred majoritet antagits av Riksdagen, Lära, växa, förändra – regeringens folkbildningsproposition (Prop 2005/06:192) samt Allas kunskap – allas bildning (Prop 2013/14:172). Båda framhåller folkbildningens betydelse i samhället.
Den senaste propositionen slår fast att staten ska ge ekonomiskt stöd till studieförbund och folkhögskolor, och håller fast vid systemet med ett långtgående självstyre för folkbildningen. Riksdagen antog även ett mål för folkbildningspolitiken: ”Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället.”
Fördelning av regionala anslag
Någon samlad bild av hur regionerna fördelar sina anslag till folkbildningen finns inte. Bedömningen är att de flesta utgår från statens volymbaserade fördelningssystem, i en del fall med kompletterande fördelningskriterier.
Mobilitetsstöd till folkhögskolor
Mobilitetsstöd (tidigare Interkommunal ersättning) är ett bidrag som ges för deltagare från den egna regionen som studerar vid folkhögskola i en annan region. Systemet bygger på ömsesidighet mellan landets regioner och tanken är att underlätta rörligheten i landet. Ersättningen till rörelsefolkhögskolor betalas ut direkt till skolorna och för regionsfolkhögskolor till huvudmannen.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ger rekommendationer för storleken på mobilitetsstödet, som de flesta regioner följer och som i många fall även ligger till grund för stödet till folkhögskolorna i den egna regionen.