Fingertoppskänsla, tid och tålamod

Katarina Winqvist undervisar i svenska och engelska på Munka folkhögskolas filial i Perstorp. Den stora skillnaden mellan gymnasiet och folkhögskolan kan, enligt henne, sammanfattas i ett ord: Frihet.
– För mig gör friheten verklig skillnad i vardagen. Allmän kurs ska motsvara gymnasieskolans kurser och vi vill så klart att våra deltagare ska klara sig bra. Men hur vi lägger upp undervisningen är upp till oss själva. Ingen talar om för oss hur vi ska göra, och just det är poängen.

Flumstämpeln tror Katarina Winqvist bottnar i föreställningen att kunskapskraven är lägre i folkhögskolan. Hon kan jämföra, och håller inte med. Om man däremot begränsar kunskap till det som går att mäta finns det skillnader.
– I svensk skola har vi ersatt glädjen att lära med en hetsjakt mot mätbara kunskapsmål.

Tema skogen

I vardagen på folkhögskolan kan Katarina Winqvist forma undervisningen utifrån gruppens sammansättning, hela tiden med de enskilda deltagarna i centrum. Deras behov och förutsättningar sätts före likriktade styrdokument och riktlinjer.
– Vi arbetar mycket med olika teman. I höstas hade vi tema skogen och då bröt vi upp alla ämnen och såg på skogen utifrån olika perspektiv.

Hon menar att folkhögskolan måste värna den pedagogiska friheten och de möjligheter den ger.
– Vi pratar mycket i lärarkollegiet om att vi får passa oss för centralstyrning. Det finns ju vissa som ser oss som ett komvux light, och det är vi inte.

Katarina Winqvist nämner flera gånger folkhögskolans demokratiska uppdrag. Ett stort läsprojekt på skolan och dagliga ”nyhetsmorgon”, där aktualiteter tas upp till diskussion i gruppen är två exempel på inslag i denna riktning.
– Vi vill ju bidra till att forma demokratiska medborgare, och då är det viktigt att de kan relatera sig själva till andra, och till vad som händer i omvärlden.

Kepsen åker av

Katarina Winqvists största utmaning är att möta deltagare som den ordinarie skolan har misslyckats med. Många på allmän kurs har gått tolv år i skolan utan godkända betyg – och känt sig odugliga lika länge.
– Det är naturligtvis förfärligt att vi har en skola som låter detta ske.

Här gäller det verkligen att ha fingertoppskänsla, tid och tålamod.
– Vi har inskolning, det är nästan som på dagis, med väldigt små steg framåt, ett i taget. Första steget är att de över huvud taget kommer till skolan. Sedan gäller det att göra något där de känner att de faktiskt lyckas, kanske är det första gången det händer. När du ser att kepsen åker av och de kan möta en annan människa med blicken, då vet jag att de är på väg, och det känns bra!

Men folkhögskolan passar inte alla, och ibland är vägen krokig, svår och lång.
– Vi har en kille som börjat på allmän kurs för tredje gången. Han säger att han inte var redo tidigare, men att han är det nu. Då hoppas vi på det och ger honom en ny chans.