Lite läskigt – mycket spännande

Du har precis börjat, vilka är dina känslor inför det nya jobbet?
Det känns lite läskigt. Gerhard Holmgren har lyft RIO till en ny nivå, att efterträda honom blir inte så lätt. Pirrigt, utmanande och spännande, så kan man sammanfatta det.

Vad gör en generalsekreterare på RIO?
Det undrar jag med (skratt). Jag ser två tydliga spår. Det ena är att jag tillsammans med styrelsen är ytterst ansvarig för att driva RIO framåt. Den interna demokratin är viktig. Alla röster ska få höras, inte bara de som hörs mest och starkast.

Det andra spåret är att synliggöra och öka förståelsen för folkhögskolan. Det är inte så enkelt, för vi har inte bara ett uppdrag och ser inte ut på ett sätt. Trots bredden måste vi klara av att gestalta berättelsen om folkhögskolan.

Varför sökte du jobbet – och varför tror du att du fick det?
Det kom lite som en blixt från klar himmel. Jobbet dök upp och jag tänkte, ska jag bidra till att utveckla folkhögskolan på ett annat sätt än som rektor, är det kanske nu det gäller.

Varför jag fick jobbet får du fråga andra om, men jag tänker att min långa erfarenhet av folkhögskola och föreningsarbete har betydelse.

Varför behövs RIO?
Samarbete är alltid bra. Varje enskild folkhögskola är liten, det gäller även de stora skolorna. Om vi vill påverka vår framtid och våra förutsättningar, är det bättre att göra det tillsammans. Genom RIO kan alla 110 medlemmar höras på ett mer kraftfullt sätt.

Varför blev det folkhögskola för dig?
I början av nittiotalet blev jag tillfrågad om att starta en filial till Lidingö folkhögskola, som skulle ligga i Botkyrka. Jag tackade ja och blev förälskad, i utbildningsformen alltså. Som ung var jag elevfackligt aktiv. Nu insåg jag, ”här är ju skolan jag drömt om”. Alla mina tre barn och två av bonusbarnen har gått på folkhögskola. Min nuvarande fru träffade jag på folkhögskola. Du hör, det är mycket kärlek mellan mig och folkhögskolan.

Vad är då essensen i folkhögskolan?
Att kämpa för allas rätt till kunskap. En annan sak är att möta människor just där de är, och inte där någon annan tycker att de borde vara. Att slippa centrala kursplaner är också oerhört viktigt. Vi kanske inte tänker på det, men det är en väldig styrka att få arbeta med det som behövs här och nu, och inte med det som någon annan har bestämt. Folkhögskolans frihet måste bevaras!

Vilka egenskaper eller förhållningssätt utmärker en bra folkhögskollärare?
Att inte vara för lik sina kolleger. Med det menar jag att det behövs mångfald i personalgruppen. Allra viktigast är att du älskar människor, gör du inte det, ska du nog inte jobba på folkhögskola. Det är bra om du gillar ditt ämne, men du måste tycka ännu mer om människorna du möter.

Folkhögskolemänniskor brukar vara samhällsengagerade. Vad går du själv och funderar på just nu i den tid vi lever i?
Sverige är på många sätt ett bättre land att leva i nu än för tjugo år sedan. Vi är rikare, det begås färre våldsbrott, färre dör i trafiken och vi kan bota fler sjukdomar. Däremot ökar klyftorna och det finns en rädsla för ”den andre” som vissa politiker underblåser. Och ogrundad rädsla är farligt. Det leder till polarisering där människor söker enkla lösningar på svåra problem.

Ser man ut över världen är jag också bekymrad, nu när demokratin hotas i land efter land. Men jag måste ändå tillägga… I grunden är jag positiv, och har en tro på att allt kommer att bli bättre i morgon.