"Vi har mycket gemensamt och mycket att lära av varandra”

Ni har ett projekt som heter Roots and future. Vad går det ut på?

– Det är ett samarbetsprojekt mellan olika utbildningsanordnare i Sverige, Norge och Finland. Längs med hela Tornedalen mot Norge delar vi den gemensamma riksgränsen som drogs 1809, där människor innan levde ihop och hade sina språk. Vi har mycket gemensamt och mycket att lära av varandra. I området finns två tidszoner, två valutor och tre språk vilket skapar en känsla av samhörighet mellan länderna.

Vad gör ni i projektet?

– Vi har hittills anordnat flera webbinarier om språk och har nu påbörjat digitala språkcaféer i meänkieli och finska. Framöver kommer vi också att ordna språkkaféer om det svenska språket i Finland. I Norge kommer de jobba med kvänskan som är ett finsk-ugriskt språk som framförallt talas i Norge. Språkaféerna är öppna för alla, både för nybörjare eller de som kan språket litegrann. Det ska vara trevligt, vi övar och pratar tillsammans i mindre grupper.

Varför gör ni det här?

– Vi vill främja samarbete över gränserna för oss som arbetar med utbildning i minoritetsspråk. Vi hoppas kunna stärka språkkunskaper och självförtroende att tala grannspråken. Frågor om identitet, sökande och rätten att vara den man är och stolt över det, det är jätteviktigt. Vi vill också främja förståelsen för kulturhistoria och eventuella arbetsmöjligheter.

Hur kan kunskaper i minoritetsspråk stärka möjligheten att få jobb?

– Kan du språket i ett land är det lättare att få jobb. Inom äldreomsorgen i Sverige är det till exempel bra att kunna finska eftersom många brukare är finsktalande. Här i Norrbotten behövs många byggarbetare i den gröna omställningen, och är du finsk och kan svenska är det såklart lättare att få ett jobb i Sverige men även i Norge. Så genom förbättrade språkkunskaper kan vi bidra till att fler anställs inom bristyrken som till exempel sjuksköterskor eller lärare.

– Det är också ett förhållningssätt att jobba med stolthet över sina rötter och sin bakgrund. När man förstår att det är en fördel att behärska flera språk, blir man också starkare i sin identitet.

Hur märker man av skolans Sverigefinska profil som deltagare?

– Språket, naturen och var vi ligger geografiskt finns ju där hela tiden. När vi välkomnar nya deltagare ordnar vi alltid en Tornedalsrunda där vi gör studiebesök, tittar på skärgården och andra miljöer.

– Vi firar också olika högtider, som sverigefinnarnas dag den 24 februari, Finlands självständighetsdag 6 december, lucia och många fler dagar. Vi har skippat surströmmingen, men bjöd en gång deltagarna på dopp i kopp som är en finsk specialitet med färskpotatis som doppas i smör och lök. Kalevaladagen firar vi för att lära oss mer om kulturen. Förra året kom en finsk musikgrupp och vi fick dansa finsk humppa. I år planerar vi att få dansa finsk disco.

Hur samverkar ni med andra folkhögskolor och aktörer?

– Vi samverkar med alla folkhögskolor i Norrbotten men även med lokala föreningar, museer och kommunala aktörer för att främja kultur och utbildning kring minoritetsspråk. Vi försöker dela information, kunskap och kontakter så att vi kan utveckla vårt gemensamma arbete ännu mer.

Vad är ditt tips till folkhögskolor som vill börja arbeta med nationella minoritetsfrågor?

– Sök upp oss eller andra folkhögskolor som arbetar med nationella minoriteter och fråga hur vi gör. Ni kan få tips och idéer och vi för gärna en dialog!

Läs vidare

Läs föregående del i serien: "Man kan hitta mycket som förenar när man utgår från konst och kulturarv". Katarina Botwid, lärare och kultursamordnare på Hellidens folkhögskola berättar  om ett projekt kring minoritetskonst. 

Vill du arbeta med nationella minoriteter i undervisningen på din folkhögskola? Ta del av undervisningsmaterial, filmer och tips.