“Man kan hitta mycket som förenar när man utgår från konst och kulturarv”

Hej Katarina, du är med och startar upp ett projekt om minoritetskonst. Vad innebär det?

– Vi vill undersöka närmare vad konst skapad av de fem nationella minoriteterna är och kan vara. Vi vill också ta reda på hur man kan stötta eller gynna minoritetskonst. Och vi vill undersöka om vi kan erbjuda en kurs med ett multihistoriskt perspektiv där vi skapar konst gemensamt.

– Än så länge har vi påbörjat en förstudie och initierat ett samarbete med den samiska konstnären och duodjislöjdaren Helena Lagerqvist Kuoljok. Vi tycker det är viktigt att samskapa projekt med personer och grupper som är berörda av de teman vi jobbar med redan under förstudien, så att det inte blir ett ovanifrånperspektiv.

Katarina Botwid är lärare och kultursamordnare på Hellidens folkhögskola, men har också disputerat i arkeologi.

Varför är det just ni på Hellidens folkhögskola som gör detta?

– Helliden jobbar redan med konst och konsthantverk och vi har deltagare hos oss som tillhör olika minoriteter, kanske särskilt på våra distansutbildningar där vi når ut bredare. När man pratar om insatser mot nationella minoriteter handlar det oftast om språk och mindre om kulturarv. Men vi tror att man kan hitta otroligt mycket som förenar när man arbetar med den konstnärliga aspekten som grund för sina samtal.

Du har varit inne på att man ska jobba multihistoriskt, vad menar du med det?

– Det historiska är viktigt även för framtiden, eftersom historielösa människor ofta skapar fördomar. Att kunna den gemensamma historien är en grund för demokratin, jag tror det leder till ökad förståelse för varandra. Många känner inte heller till sitt eget ursprung och att de själva har familj som tillhör en minoritet, eller så är man rädd att närma sig det kulturarvet för att man känner att det inte längre tillhör en.

– Utöver att jag är lärare har jag också disputerat i arkeologi och har ett stort historieintresse. Jag ställer mig ofta frågor kring varför jag har kunskapsluckor kring saker. Hur kan det vara så att jag som bott i Sverige hela mitt liv vet så lite om minoritetsgrupperna som lever här? Hur kan man jobba med folkbildande perspektiv för att komma bort från det?

Vad tror du är viktiga ämnen att titta närmare på?

– Det finns ju en del skav kring vem som får använda hantverk, konst, musik eller böcker som skapats av minoritetsgrupper exempelvis. Jag tänker på de ganska såriga debatter som finns kring kulturell appropriering och immateriella rättigheter till exempel. Det känns viktigt att skapa mötesplatser och dialoger om dessa frågor så att vi på sikt ska kunna minska skavet och skapa bättre förutsättningar för konstnärligt mod.

Vad händer nu för er?

– Till att börja med kommer vi bjuda in Helena Lagerqvist Kuoljok som gästlärare och ha en vecka då vi fokuserar på den samiska minoriteten på skolan. Om vi sedan får projektmedel är tanken att lägga flera olika valbara veckor med teman som rör de fem nationella minoriteterna och som alla kurser på skolan kan välja. Målet är samarbeta med någon från respektive minoritet när vi tar fram kursinnehåll.

Vill du skicka med något till andra folkhögskolor som är nyfikna på hur de kan arbeta med nationella minoriteter?

– Gör en förstudie! Om det finns möjlighet att avsätta tid i lärartjänsten för verksamhetsutveckling är det jättebra så att man kan inhämta information från olika intressenter. Jag tänker också att man måste utgå från sin folkhögskola och hur man ska ta sig an de här ämnena. Det kan ju både vara ett politiskt angreppssätt, ett språkligt eller ett som är mer mer inriktat på kultur, hantverk och konst.

Läs vidare

Läs föregående del i serien: "Jag vet hur mycket det betyder att känna stolthet". Midia Taha Osman, rektor på Södra folkhögskolan i Helsingborg berättar hur skolan arbetar med den romska minoriteten. 

Vill du arbeta med nationella minoriteter i undervisningen på din folkhögskola? Ta del av undervisningsmaterial, filmer och tips.