Nya perspektiv på närvaro

Ann-Christin Hofverberg Jacobsson arbetar som kurator och lärare på socialpedagogutbildningen. Under de senaste månaderna har de fått arbeta ännu mer aktivt för att alla deltagare ska kunna få det stöd de behöver, utifrån sina olika förutsättningar.

Öppen skola för dem som behöver

Många deltagare har skött studierna på distans men skolan har också haft öppet för dem som behöver.

– När skolan är det enda som ger struktur och rutin i tillvaron blir möjligheten att vara på plats avgörande, säger Ann-Christin Hofverberg.

– För en del handlar det om att komma till skolan och få hjälp i vissa ämnen när det digitala inte räcker till. För andra handlar det om överlevnad. Det kan handla om att ta en kopp kaffe eller en promenad. Vi har ordnat sociala aktiviteter för dem som behöver. Vår socialpedagog Kristina Stenman såg och förstod det här behovet, och det har gjort att det fungerat väldigt bra.

– De senaste åren har vi fått fler deltagare som har med sig tunga erfarenheter av psykisk ohälsa och kriminalitet. Det är en sårbar grupp där tillgången till skolans lokaler och boende är jätteviktigt. Skolan blir en tillflyktsort för vissa från deras tidigare liv. Under den här tiden blir de fort väldigt ensamma och utlämnade.

– Jag tycker att vi har löst det bra genom att försöka anpassa oss efter deltagarnas olika behov.

Utmaningen att ställa om till digital undervisning

På Allmän kurs fanns den digitala tekniken innan, så deltagarna har stor vana av att jobba på det sättet, berättar Ann-Christin.

– Utmaningen består mycket i att lägga om uppgifter och tänka nytt. Vissa ämnen är svårare att ta digitalt, som livskunskap.

Men hon konstaterar också att allt är på gott och ont. Det finns många lärdomar att dra i hur olika människor hanterar den här situationen.

– En del som inte kommer till tals när vi möts skriver fantastiska saker, och träder fram på ett nytt sätt. En del har inte det skrivna ordet och andra har inte det talade. Inom folkhögskolan har vi så nära till att vi ska prata om allt, men det gäller inte för alla. Det är en viktig reflektion.

Nära samarbete mellan kurator och socialpedagog

Ann-Christin Hofverberg är kurator på 20 procent och har haft en extra utmanande period.

– Jag har haft en del kuratorsamtal via telefon under den här tiden. De som klarar av det är de som har förmåga att reflektera och är verbala, de kan tillgodogöra sig samtalen.

På Allmän kurs finns också ett viktigt komplement genom skolans socialpedagog Kristina Stenman  som arbetar nära deltagarna.

– Det kan vara svårt att prata med en kurator, vissa behöver mer handgriplig hjälp. De behöver en relation och en person de känner väl. Socialpedagogen är mentor för deltagarna, finns nära dem och är deras första och närmaste kontakt när livet kör ihop sig.

– En del står och faller under den här tiden, och då krävs en flexibilitet och förståelse för att människor behöver olika saker och lösningar.

Närvaro ett relativt begrepp

Coronasituationen har fått Ann-Christin att fundera över om vi borde töja på begreppet närvaro.

– Det finns så många olika behov hos människor, och kanske behöver vi ha en större flexibilitet i hur vi undervisar. För vad är närvaro? I vanliga fall är närvaro på skolan viktigt. Men en del klarar distansarbete bättre och blir mer närvarande i det. Det föder tankar kring vad som egentligen är viktigt i hur vi möter våra deltagare. Det är något vi kan ta med oss framöver.

Ann-Christin Hofverberg Jacobsson är kurator och lärare på socialpedagogutbildningen på Kalix folkhögskola. Hon är också ordförande för branschorganisationen BALSAM, där 17 folkhögskolor med socialpedagogutbildningar ingår. De arbetar bland annat för att kvalitetssäkra socialpedagogutbildningarna på folkhögskolorna.