En person poserar vid ett skrivbord med en datorskärm.
Noa Hermele är rektor på Paideia folkhögskola som har judisk profil. Foto: Karl Gabor

”Samhället blir tryggare när människor känner till sin historia och kultur”

Sverigefinnar, samer, tornedalingar, romer och judar är landets fem nationella minoriteter som har levt i Sveriges under lång tid. Ändå är det få som känner till att deras språk och kultur räknas som en del av vårt gemensamma kulturarv. Vad kan folkhögskolorna göra för att stärka minoriteterna och sprida kunskap till fler? I en serie intervjuer samtalar vi med rektorer och lärare som arbetat med de olika nationella minoriteterna. Först ut är Noa Hermele, rektor för Paideia folkhögskola i Stockholm, den första och hittills enda judiska folkhögskolan i Sverige.
Uppdaterad: 25 augusti 2025

2025 ett jubileumsår

Paideia – The European Institute for Jewish Studies in Sweden har funnits som utbildningsinstitution i 25 år. Åren 2017–2019 var Paideia folkhögskola en försöksverksamhet som var knuten till Kista folkhögskola som har muslimsk profil. År 2019 blev Paideia en egen folkhögskola. I år firas 250 år av judiskt liv i Sverige. Judiska centralrådet i Sverige, som är en sammanslutning av alla judiska församlingar i Sverige, samordnar jubileet. Mer om jubileet.  

Hej Noa, du har varit med sedan Paideia folkhögskola startades 2017. Varför ville ni starta en folkhögskola med judisk profil? 

–  Vi vill vara en mötesplats för människor både med judisk bakgrund och utan, där man kan träffas, lära sig av varandra och få ta del av judisk kultur och judiskt liv. Att ta steget och ta kontakt med en synagoga eller en judisk församling kan kanske kännas svårt om man inte själv är troende eller har judisk bakgrund. Som folkhögskola kan man vara en öppen plats där människor som är nyfikna och sökande kan mötas.  

Hur ser er verksamhet ut?  

–  Förutom vår allmänna kurs som har tema politik och religion, har vi ett heltidsprogram med judiska studier i fokus med deltagare från hela Europa. Vår största verksamhet är dock omkring 70 profilkurser som är lite kortare eller som går på deltid, alltifrån språkkurser eller estetiska kurser, till mer teoretiska kurser i till exempel judisk filosofi, idéhistoria eller med mer religiös inriktning. Folkhögskolorna har delvis vuxit fram ur de religiösa rörelserna i Sverige och jag tycker att det är en styrka att man kan ha kurser och verksamhet som stärker det praktiska och religiösa utövandet, samtidigt som det är viktigt för oss att inte vara normerande.

Deltagare på Paideia folkhögskola framför klezmermusik. Foto: Aaro Keipi 

Vilka är det som söker sig till era kurser?  

– De flesta som går våra kurser vill utforska sin syn på judiskt liv för att man själv är judisk eller har en personlig koppling till det judiska, men vi har också många icke-judiska deltagare.  Även om man på pappret är välutbildad kan man ha stora kunskapsluckor om sin egen historia, sin kultur, sitt språk och sitt liv. Jag tror att vi genom folkbildningen kan bidra till att skapa ett tryggare och öppnare samhälle när människor känner till sin historia, sin kultur och sitt arv. När det gäller minoriteters behov och rättigheter så handlar det mycket om att våga vara trygg i sin egen identitet och samtidigt bidra till majoritetssamhället. 

Vad kan man som folkhögskola göra om man vill börja jobba med nationella minoriteter? 

 – Jag tänker att man kan börja med att gräva där man befinner sig. Alla fem nationella minoriteter har ju funnits i Sverige under en lång tid och det finns spår av dem i hela landet. Det finns väldigt mycket lokalhistoria som man som folkhögskola kan bidra till att ta tillvara, utforska och uppmärksamma. Ett tips är att höra med regionmuséerna eller olika lokala föreningar om de vill samarbeta på något sätt.  

Hur känner du när du tänker tillbaka på tiden sen ni startade Paideia? 

– Redan 2019 när vi blev godkända som folkhögskola sa jag: ”Nu kan jag gå i pension!” Det var inte självklart att vi skulle få möjlighet att starta en ny folkhögskola med judisk profil, att det skulle finnas medel eller politisk vilja till det. Men att den nu finns tycker jag är någonting fantastiskt. Att vi kan planera utbildningsverksamhet med en lång tidshorisont tror jag betyder väldigt mycket både för judisk kultur och liv i Sverige och för majoritetssamhället.  

Vad kommer hända för er framöver?  

 – I våras presenterade regeringen en tioårig strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism i Sverige. I vårt remissvar lyfter vi en önskan om fler fysiska platser för judisk folkbildning. Vi hoppas så småningom kunna starta filialer eller egna folkhögskolor med judisk profil även i Malmö och Göteborg.  

– Många folkhögskolor hör också av sig till oss med frågor, så vi funderar på att ta fram en föreläsningsserie eller vandrande utställning som fler skolor kan ta del av. Trots att det är en ganska liten judisk befolkning i Sverige på omkring tjugotusen personer så är väldigt många människor intresserade av att lära sig mer om judisk kultur. Det har varit roligt att upptäcka!