Krönika: Motsvarandebegreppet, vårt starkaste kort

Det stora samtalsämnet ute på landets folkhögskolor just nu är förslaget på nya statsbidragsregler där stort fokus läggs på lärarskapet, vilket är bra. Folkhögskolan är en egen utbildningsform där vi lärare inte bara kan, utan ska gå vår egen väg när vi skapar våra kurser. Det handlar om såväl allmän som särskild kurs även om det kan tyckas enklare på särskilda kurser.

Dock är det viktigt att vi folkhögskollärare i tider då folkbildningen ifrågasätts verkligen vågar använda vår frihet. Jag blir orolig ibland när jag besöker skolor där jag ser förutsättningarna för lärarnas arbete stramas åt och vägen att överleva blir att luta sig mot Skolverkets kursplaner i den grad att genomförandet till stor del liknar det som görs på Komvux.

Det är lätt att bli bekväm i detta som lärare, att enkelt följa kursernas olika moment, göra en skrivning och bocka av att deltagaren klarat kursmålen. Det är dock en farlig väg att gå för utbildningsformen, men rädslan för att bli granskad och inte klara kvalitetskraven gör att vi kan drivas åt det hållet, och då är det lätt att som skolledning i annonser prioritera lärare med lärarlegitimation före kollegor med folkhögskollärarexamen. Där har vi en viktig diskussion att ta ute på skolorna.

Ingen legitimation har bäring i folkhögskolan

Vi ska ha välutbildade lärare på våra folkhögskolor och det kan mycket väl vara lärare med bakgrund inom det vanliga skolsystemet, men vi ska inte fokusera på om de har legitimationen eller inte. Krasst sett finns ingen legitimation som har bäring i folkhögskolan. En legitimation säger att du kan undervisa och sätta betyg enligt styrdokument från Skolverket. Vi sätter inte betyg och våra kurser ska motsvara Skolverkets kursplaner, inte följa dem.

Att värna motsvarandebegreppet innebär att stärka folkhögskolan som det komplement den utgör i vårt utbildningssystem. Kombinationen av välutbildade lärare och en samtalspedagogik som sätter kritiskt tänkande och demokratisk medvetenhet i första rummet, bidrar till ett samhälle där människor ges möjligheten att växa och aktivt delta i, ett motståndskraftigt samhälle.

Att i kompetensprofiler för lärartjänster i folkhögskolan ha med krav på legitimation sänder fel signaler och för folkhögskolan i fel riktning. Däremot är det viktigt att i pågående diskussioner om nya statsbidragsregler prata om lärarnas förutsättningar i stort och förutsättningar att skapa motsvarande kurser.

Kan vi vidga motsvarandebegreppet till yrkesutbildningar?

I tider som nu då arbetslinjen drivs hårt kanske det är dags att även diskutera frågan om att vidga motsvarandebegreppet att gälla även yrkesutbildningar förlagda till folkhögskola? Det kan vara ett sätt att sätta fokus på förutsättningarna för lärarna på särskilda kurser som i nuvarande förslag till statsbidrags regler riskerar att bli satta på undantag då fokus helt hamnat på allmän kurs. Folkhögskolans styrka är bredden och vår alternativa pedagogik, där ska fokus ligga, inte att spela ut kurser mot varandra.

Tomas Rosengren,
ordförande Sveriges Lärare Folkhögskola