Krönika av Tomas Rosengren: Folkbildningen, något att samlas kring

Är det inte läge att efter de tuffa år som varit kunna samlas politiskt kring det som samlat medborgarna så länge? Folkbildningen är trots allt bland det mest svenska vi har, den är ett högst levande kulturarv, skriver Tomas Rosengren, ordförande Sveriges Lärare Folkhögskola.

Då börjar röken skingras efter en intensiv valrörelse och så här dagarna efter är det parlamentariska läget högst oklart. Vem som får i uppdrag att bilda regering och i vilken konstellation låter jag de inblandade få hantera även om jag hoppas på någon form av förändring.

Även om det i det här läget ser politiskt svajigt ut är det viktigt att snabbt identifiera områden för breda politiska överenskommelser. Hit brukar man räkna försvaret, skolan etc, men jag vill i detta lyfta fram folkbildningen som något som borde vara det självklara att samlas kring.

Filmpremiär
För någon vecka sedan hade jag förmånen att närvara på Folkbildningsrådets premiärvisning av filmen Folkbildning – ett levande kulturarv, av Kurt Skoog.

I den får vi följa folkrörelsernas framväxt genom familjen Sandler. Johan Sandler, med rötter i såväl väckelse- som nykterhetsrörelsen, som grundar Hola Folkhögskola sedan han efter besök i Danmark inspirerats av Grundtvigs tankar om pedagogik. Johan kom att representera Liberalerna i riksdagen.

I filmen får vi också följa hans son folkhögskolläraren Rickard Sandler som förutom att grunda ABF, även satt i riksdagen för Socialdemokraterna samt hann vara på både stats- och utrikesminister.

Folkbildningens mötesplatser
Kurt Skoog berättar att han i filmmakandet hade svårt att värja sig för det engagemang som byggde landet från slutet av 1800-talet med utgångspunkt i ordenshus, Folkets hus och bygdegårdar. Alla utgjorde de platser där människor möttes kring det som var viktigt för just dem. I dessa sammanhang föddes folkbildningen med hela sin politiska bredd.

Nu har vi i över hundra år samlat människor i studiecirklar och folkhögskolekurser med varierat innehåll, då vi hela tiden varit en del av och följt samhällsutvecklingen. Kurt Skoog avslutar filmen med att visa kopplingen mellan politiken och studieförbunden, där alla partier, något undantaget, har en egen historia sammanvävd med folkbildningen genom ett studieförbund eller folkhögskola.

Är det inte läge att efter de tuffa år som varit kunna samlas politiskt kring det som samlat medborgarna så länge? Folkbildningen är trots allt bland det mest svenska vi har, den är ett högst levande kulturarv.

Tomas Rosengren, ordförande Sveriges Lärare Folkhögskola