• Sök
Inger Ashing. Foto: Ulrika Pudas.

Folkhögskolan kan vara livsavgörande

Vilken roll vill folkbildningen spela i framtiden? Frågan ställs av Inger Ashing, ny chef för Internationella Rädda Barnen. Hon tror att civilsamhällets betydelse kommer att förändras, i takt demokratin ifrågasätts och informationsbruset tilltar. Och att folkhögskolan kan vara livsavgörande för många.
Uppdaterad: 25 november 2019

Inger Ashing är inte så känd i offentligheten. Men inom det svenska civilsamhället är hon ett namn som många hört talas om. Redan som 12-åring i hemstaden Malmö startade hon Non Fighting Generation. Hon har varit ordförande i Svenska Rädda Barnen och är ledamot i Folkbildningsrådets styrelse. 

Efterträder danska fd statsministern

Nu efterträder hon Danmarks tidigare statsminister Helle Thorning-Schmidt som chef för Internationella Rädda Barnen, med huvudkontor i London. Rädda Barnen, med verksamhet i 120 länder, arbetar för att människors första tid i livet ska bli så bra som möjligt. En gigantisk uppgift i en värld där varken mat, mediciner eller skola är självklarheter.

– Det gör det bara ännu viktigare att engagaera sig. Jag har arbetat länge i Rädda Barnen och känner organisationen väl. Det är klart att det blir en stor utmaning. Men jag är inte rädd av mig utan sporras av utmaningar. 

Folkhögskolan – första chansen

Inger Ashing räknar med att behålla uppdraget i Folkbildningsrådet, trots det tuffa jobbet på Rädda Barnen. Hon har på nära håll har hon sett vad folkhögskolor och studieförbund kan betyda för människor. Det gäller inte minst från tiden som samordnare för regeringens arbete med villkoren för unga som varken arbetar eller studerar.

– Folkbildningen spelar en jätteviktig roll. För många som inte klarar den vanliga skolan blir folkhögskolan den andra chansen, och ofta faktiskt den första riktiga chansen. 

Inger Ashing minns flera möten med dessa ungdomar.

– Folkhögskolan var faktiskt den första plats där de kände att de blev sedda som människor och fick ett egenvärde. För många kan folkhögskolan faktiskt vara livsavgörande. Skillnaden mellan att vara en del av samhället och att stå helt utanför. 

Samhällsintresse från start

Inger Ashing bodde sina första tre år i England innan familjen flyttade till Sverige och Malmö. Så länge hon kan minnas har det pratats samhällsfrågor i hemmet.

– Jag var det där lilla barnet som alltid sa ifrån när jag tyckte att något var fel. Det kommer kanske från mamma som predikat människors lika värde så länge jag kan minnas. 

Hela Inger Ashings yrkesliv har levts nära civilsamhället, ofta med fokus på människor i sköra och utsatta situationer. Nu är hon bekymrad över samhällsutvecklingen. Den demokrati som vi nyss tog för självklar, är plötsligt både hotad och ifrågasatt.

– Det är en tuff tid, tuffare än på länge, i alla fall för oss som kämpar mot orättvisor och vill att världen ska bli mer demokratisk. Det känns som vi är lite tagna på sängen. Tidigare var det militärkupper som hotade demokratin, numera väljs odemokratiska ledare av folket i demokratiska val.

Inger Ashing funderar mycket på hur denna utveckling ska mötas.

 – Det är svårt. Vi måste ha respekt för människors val. Samtidigt är vi överösta av felaktig information. Källkritik är viktigare än någonsin. Vi demokrater måste ta tillbaka makten över informationen.

Hur det ska gå till finns inga enkla svar på, men Inger Ashing tror att det nya läget också kommer att få konsekvenser för civilsamhället. Många ideella organisationer och gamla folkrörelser är numera en del av det etablerade samhället. De har stort inflytande, men på vägen verkar den samhällskritiska udden gått förlorad. Kanske, menar Inger Ashing, är det dags att bli lite mer rebelliska. Våga lite mer. 

– Den dag de ideella organisationerna förlorar sitt oberoende, då är vi illa ute. Att Rädda Barnen funnits i hundra år, innebär inte automatiskt att vi är relevanta i dag. Det gäller nog för fler organisationer.

Hon påminner om att Rädda Barnens grundare, brittiska Eglantyne Jebb, blev arresterad för sitt engagemang.

– Vilka risker är vi beredda att ta i dag? Det är en fråga vi kanske borde ställa oss.  

Även folkbildningen borde fundera mer över sin roll i, i en tid med ett allt mer konfrontativt debattklimat och en demokrati som är under angrepp.

– Folkhögskolor och studieförbund har ju i hög grad varit med och byggt det samhälle vi har i dag, och därmed blivit en del av samhället. Men vilken roll vill de spela i framtiden? Jag tror att de behöver stärka sin roll som demokratiska arenor, där den frustration och uppgivenhet som många människor känner, kan tas till vara på ett konstruktivt sätt. 

Mötets kraft

Inger Ashing tror att en av folkbildningens styrkor – vare sig det är i en folkhögskolekurs eller studiecirkel eller – ligger i förmågan att skapa goda mänskliga möten. För är det något som kan förändra en människas livsväg, tror Inger Ashing, då är det just att bli sedd och bekräftad av sina medmänniskor. 

– Jag kan själv minnas tillfällen i livet då människor har trott på mig, och den stora kraft som finns i det. Som när jag som ung nyaställd på Ungdomsstyrelsen fick frågan om jag ville bli enhetschef.

Nu har hon alltså fått frågan och förtroendet igen.

– Jag tänkte aldrig att jag skulle gå igenom den här dörren, men flera människor sade till mig att ”det borde du väl göra”.

Och nu står Inger Ashing där igen, på tröskeln till något nytt. 

NÅGRA YRKEN OCH UPPDRAG

  • Avdelningschef och ställföreträdande generaldirektör på Ungdomsstyrelsen (nuvarande Myndigheten för ungdoms- och Civilsamhällesfrågor).
  • Ordförande i Svenska Rädda Barnen.
  • Nationell samordnare för unga som varken arbetar eller studerar.
  • Chef för Delmos, Delegationen mot segregation.
  • Ledamot i Folkbildningsrådets styrelse. 

Inger Ashing, 45

Gör Ny chef för International Save the Children (Internationella Rädda Barnen).

Bor Villa i Mälarhöjden utanför Stockholm.

Utbildning Pol mag i statsvetenskap.

Familj Man och tre barn, två tvillingdöttrar, 11 år och en son, 7 år.

Läser Mycket facklitteratur och deckare. Just i sommar en hel del ledarskapsböcker, bland annat Reinventing organizations av Frederic Laloux.

Lyssnar på Sommar i P1. Fotografen Alexander Mahmoud tyckte jag var väldigt bra.

Tittar på Om du tänker på teve, så är det inte så mycket.